Dans Dakar del 3 – en festival vi behöver

Efter Trentemøller och öl väntade en rejäl avslutning för Dans Dakar med rejäla klubbakter vi definitivt behöver i stadens dansutbud. Jag väntade mig mycket, då det hade varit lite halvfart så långt och mina förväntningar var höga, men skulle de infrias? 15 år med Pop Dakar hade varit fantastiskt och skulle nu Dans Dakar kunna ta över stafettpinnen fullt ut? Det var mycket folk trots oerhört hård konkurrens från flera andra klubbarrangemang och inramningen var vacker i solskenet ute på universitetsområdet vid Gula villan. Däremot saknade jag lite eftertanken och efter många år på musikarenan, kräver jag nog lite mer. Fest är kul men jag tror att mer än bra bokningar, tre scener och öl behövs för att hålla arrangemanget lika populärt på sikt.

Gick efter dansk bra techno en promenad bort till lilla scenen, för att få se lite av Ladytrons DJ-set som olyckligt nog började samtidigt som giganten Tigas. Har sett kanadensaren många gånger de senaste åren och han skulle även spela på Sónar, så att missa en del av honom kändes ok. Däremot tyckte jag att Liverpools elektroniska band inte motsvarande mina förväntningar och gick ganska snart bort till Stora scenen igen och njöt av techno när den är som bäst. Turbo Recordings har i flera år visat vilka som kan sin sak på sina fem fingrar och när Tiga drog av hits som You Gonna Want Me, Shoes och (Far From) Home, undrade jag varför inte festivalen satsade på Jori Hulkkonen, Jesper Dahlbäck och 2 Many DJs och tillsammans med Boys Noize gjorde som Emmaboda när de hade en Turbo Recordings night. En fröjd bland festivalens spelningar var Tiga och han visade hur man dominerar en tillställning som denna.

Efter Tiga var det dags för min del att se en av många talanger som jag följer frekvant och träffar relativt ofta ute i Stockholms klubbvärld. Hon är en talangfull och mycket hårt arbetande DJ som blir bättre för varje gång jag ser henne sepela. Därför var det extra kul att se Mayka i Dans Dakar program och det efter bara tre år med seriöst arbetande för att bli en bra DJ. Hon har redan spelat på F12, Berns, Arvikafestivalen och Way Out West och som siktar hela tiden mot något större vilket är en tanke jag gillar. Energisk, intresserad och med en dynamik i sitt spelande blev det en mix med stor bredd. Inte ibland lite spretigt, men klart vassare nu än för bara sex månader sen. Ett namn du bör kolla upp och se när du är ute i klubbvimlet om du frågar mig. Mayka är en tjej som snart kommer att bokas in på betydligt större tillställningar och med sin inställning inte får missas!

En kvart innan Boys Noize skulle ta sig ann den stora scenen, klev den svenska P3 Guld-vinnaren Skudge upp på Lilla scenen. Det var kul att vara där och se på kvalitativ fintechno, men det var ganska tomt, då många redan lämnat för en större spelning 200 m bort. Både synd och lite otacksamt, men samtidigt lite talande för de mindre akternas möjligheter. Knappast dåligt, men när det bara är musik det tävlas om har storleken betydelse och den Stora scenen hade klart bättre förutsättningar. Däremot tror jag att vi kommer att få höra mer kring duon under året och ni som missade dem helt gjort en rejäl miss! Lämnade innan de var klara och kom en bit in i Boys Noize spelning men har sett Alexander Ridha, som han egentligen heter, ett antal gånger och skulle även få chansen att se honom på Sónar, så var knappast besviken. Däremot erbjöd tysken på rejält drag och det var tryck i hans hårda electro, vilket fick publiken i exstas och marken gungade när Jeffer och &Down revs av. Riktigt bra och en upplevelse att vara där, men samtidigt inte purfärskt och lite sell out. Men ska knappast klaga, då det drog folk till festivalen och det var kul att återigen få dansa sig svettig till Boys Noize, som också hade bra visuellt ljusspel. Behövs mer sånt i Stockholm då electro fortfarande är stort här och det blev en värdig avslutning på festivalen.

Dans Dakar bjöd på mycket musik helt klart, men jag saknade lite bättre struktur och ett mer genomtänkt material i alla led. När det gäller musiken blev det kännbart med avbokningarna av Oni Ayhun (Olof Dreijer) och Planningtorock. Dessutom önskade jag kanske ett eller två till större intressanta namn, en demoscen med nya namn i Sverige där samarbeten med Myspace, Red Bull Music Academy och Spotify kunde vara en realitet och var var den unika svenska technoscenen som är stor internationellt? Sen kan jag tycka att när Humanistiska föreningen är med i arrangemanget, så kunde det bjudas på mer än musik. Givetvis något där de elektroniska elementen är med, så som film, scenkonst, konstnärliga installationer, ljusspel med mera. Samarbeten med till exempel Konstfack, Dramatiska institutet , Kungl. Konsthögskolan, Dansens hus, Parkteatern med flera skulle vara kul och ge en mer intressant touch samt mer kulturell prägel. Att våga mer vore spännande och upplevelsen skulle bli klart större och mer unik än bara vara ännu en musikfestival. Att maten nästan var totalt slut tyckte jag var märkligt och utbudet var rätt så trist standardformat, så här kan göras mängder. Samtidigt ska jag tillägga att Dans Dakar inte var dåligt, men jag skulle önska mer om det ska vara något speciellt som lockar fler än de redan invigda klubbfantasterna. Förutsättningarna finns och jag tror mycket på framtiden för festivalen med Monsteras uppbackning. Dessutom var det första resan och jag kanske bara är petig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: