Dans Dakar del 2 – en festival Sverige behöver

Jag gjorde inga intervjuer i samband med Dans Dakar, men sprang in i Anders Trentemøller ganska omgående, pratade en del med Mayka och Monsteras Karl Andersson, samt såg mycket live. Att det var en grymt bra första tillställning är det nog ingen som tvivlar på. Kanske märkligt att riva av det såhär så långt efter, under midsommarhelgen och dessutom efter Sónar som är en stor förebild för den lilla festivalen. Hur som helst har jag haft mycket privat och för två dagar sedan passerade även döden min familj, då min far avled efter en tids allvarlig sjukdom. Ett faktum som gjort att jag fått bromsa en hel del av mina poster, tråkigt men nödvändigt, men bloggen och jag är på väg mot bättre form snart hoppas jag.

Festivalen inleddes redan 15.00 den 4 juni med Miss E i Dans Dakars lilla charmiga Tältscen och följdes en halvtimme senare med franska Logo på den Lilla scenen. Det följdes sedan av intressanta namn som brittiska Retro/Grade, amerikanska We Are The World, Andreas Tilliander, Maskinen och Korallrevens DJ-set, men fortfarande lös jag med min frånvaro. Min nacke krävde lite omtanke och uppvärmning, då jag inte visste hur kroppen skulle reagera riktigt så här på min första festival för året. Även om jag lite ledsamt missade en del akter jag definitivt önskat se, kände jag mig samtidigt oerhört laddad när jag närmade mig MRTN Beat Connections spelning på den Lilla scenen. Tråkigt nog tröttnade jag relativt fort på hans spelning och gissar att jag sett honom lite för många tillfällen, samtidigt som det hänt lite. Inte dåligt men inte min kopp te för dagen. En som det hände mer för, var Kornél Kovács, som samtidigt i Tältscenen spelade sin första spelning av två på festivalen. Hängiven, intressant och ofta nyskapande, vilket gör honom till ett av Sveriges större namn inom klubbvärlden och som till och med är namn i Sónar-världen. Klockan närmade sig 21.00 och snart var det dags för nästa akt, fast nu på Stora scenen.

Det kunde blivit en av årets spelningar, likt de båda de gjorde på Emmaboda och Debaser medis, men samtidigt hade jag katastrofen på Sónar 2009 i minnet och insåg att det kan gå fel också. Nu gjorde det inte det, men det var inte mer än lagom. Visst drog kanadensarna av grymma hits som Celestica, Crimewave och Baptism men det lyfte aldrig för Crystal Castles tyvärr. Bandet gillar Sverige och de brukar bjuda på rejäla kioskvältare till spelningar men nu kändes som det var fel scen och den intima känslan försvann. Dessutom tycker jag att Ethan Kath och Alice Glass ska spela senare mot natten då deras punkiga aggressiva lo-fi electro gör sig bäst. Nu var publiken inte lika hängiven och Toronto-duon mer försiktig vilket drog med bandet ner till lagomlandet. Inte dåligt men inte heller fantastiskt.

Lämnade Crystal Castles i förtid och drog till Kornél Kovács igen, som hade börjat sitt andra set redan 22.00. Gjorde under hans spelning också ett par kortare pauser och det var inte för det var dåligt. Ville se lite av Pitchforks intressanta tips Sail A Whale och norska Diskjokke, men föll ganska snabbt tillbaka då jag tyckte Kornél Kovács verkade vara bättre för min själ. Däremot var det snart dags att lämna även honom, för dansk världselit skulle göra entré på Stora scenen.

Anders Trentemøller är en dansk musikproducent och multiinstrumentalisten som gjort elektronisk musik inom techno- och house sedan 1997. 2006 släppte han sitt debutalbum, The Last Resort och förra året kom andra albumet Into The Great Wide Yonder. Live förstärks Trentemøller med flera musiker och ljudbilden växer ett steg till och med bra visuella effekter är man fast i filmmusikskänslan. Han har varit med på Glastonbury, Lowlands och Roskilde, samt spelade på Sónar, så det känns nästan absurt att ha denna gigant på Dans Dakar. Drömsk technopop som får en att sväva iväg i det inre. En bokning utöver det vanliga och jag fascineras av att vara där, när jag dessutom innan spelningen pratat med honom.

Trentemøller har sin publik och är en pålitlig stabil producent i sammanhanget. Pampigt och svulstigt var det och det var riktigt bra. Ibland var det nästan för stabilt och välstädat och även om den pretentiösa musiken växer flera snäpp live, tyckte jag att det blev för mycket ibland. Kanske har jag för höga krav på dansken, då jag efter spelningen ändå kände mig klart nöjd med det mesta och även om inte full pott, så var det den bästa spelningen så långt som passerade.

Efter Trentemøller trevliga spelning kände jag mig redo för att lämna det mer episka för det något hårdare. I väntan på det tittade jag in på Tältscenen för att se lite av Otur, eller Emma Bates, som tjejen bakom heter. Kanske inte min pryl på Dans Dakar, då jag tycker det är lite för litet och inte helt rätt. Jag gick därför för att köpa öl och väntade in Ladytron (DJ-set), Skudge, Tiga, Mayka samt avslutande Boys Noize och som alla är med i nästa post. Glad Midsommar i väntan på den!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: