Ett kärt minne av Underworld

Minns det som igår även om det var ett bra tag sen. Hade flyttat till London hösten 1996 och skulle iväg på någon hemmafest hos några brasilianare vi lärt känna. På vägen dit gick vi in på en bensinmack i North Acton, en risig förort i London, för att köpa öl och tilltugg när vi noterade att en grymt bra klubblåt spelades i Shell-mackens högtalarsystem. Jag hade hört den förut men inte i det perfekta sammanhanget. Det här var ett sådant. Men vi undrade vad det var och då dyker en rejält uppåttjackad man i 40-årsåldern med världens dreads upp från ingenstans och säger ”Underworld! It´s Underworld! You´ll love them!” och han går vidare dansande mot disken betalar och drar därifrån. Själva står vi helt begeistrade och låsta i ögonblicket när Underworlds Born Slippy stegrar till nästa nivå. Kvällen blev en höjdare och introt kunde inte varit bättre. Någon vecka efter gick filmen Trainspotting på högvarv och det gick inte att missa den fantastiska låten men ögonblicket vi var med om var minst lika omvälvande och det skapade min bild av klubbmusiken som jag har med mig än idag. Kravlöst och opretentiöst när det är som bäst. Jag minns när jag berättade det för Karl Hyde och Rick Smith när jag intervjuade dem flera år senare och de blev oerhört glada att det påverkat så enormt och sa det är sann kärlek till musik när den är som bäst.

UnderworldBorn Slippy

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: