Sónar 2010 – del 3

Fredagen

Sónar tar alltid en kortare paus efter dagevenemangen innan kvällens aktiviteter tar vid. Det är lätt att fastna på en mellanfest så att man missar de första artisterna. Sónar by Night håller till i ett område en bit utanför Barcelonas centrum nära IKEA i ett jättestort mässliknande område. Enorma hangarer som sväljer stor publik och som ger en känslan av att vara på ett jättelikt rave är vad som väntar. I år var vi lite småsega så jag missade tyvärr Wall Of Sounds grundare Mark Jones, Hot Chip och Air. Visserligen sett allt tidigare men det hade varit kul med en återupprepning. Kom i alla fall lagom för att få se lite av Joy Orbison innan jag och min kompis Jesper bestämde oss för att gå bort och se Magda SónarPub.

Polskfödda Magdalena Chojnacka, eller Magda som vi musiknördar känner henne, är från Zywiec men växte upp i Detroit i USA och blev mer och mer insnurrad på minimal house och techno. 1996 startade hon DJ:a och snart blev hon ett namn på lokala klubbar och kom i kontakt med Richie Hawtin 1999 och hans label Minus. Hon spelade en hel del som uppvärmare åt honom och intresset växte världen över. Så småningom blev det även dags för kvalitativa utgåvor, men DJ:andet har alltid varit viktigast och idag är hon ett av de mer respekterade namnen inom minimalistisk techno. Liksom för Richie Hawtin är Belin numera hennes bas. Därför var det extra kul att få vara där på plats i Barcelona på Sónar då hon skulle värma upp inför hans spelning som Plastikman. Som hon gjorde det. Ett drivet och intressant set med med en perfekt synkning av hennes ljusshow trollband hon oss så att vi i stort sett missade LCD Soundsystem. Inga missar och ett fantastiskt mixande där även vinyl inkluderades var vi fast i de minimalistiska beatsen och en av Sónars bästa spelningar var ett faktum. Riktigt kul och något oväntat.

Han är född i England men uppvuxen i Kanada. En legend inom minmalistisk techno och en av de absolut största. Förra året på Sónar uppträdde han under sitt egna namn men i år fick det bli under hans alias Plastikman. Richie Hawtin har varit en del av technoscenen i över 20 år och han har en uppsjö av olika alias. Dessutom har han de båda etiketterna Plus8 och Minus på sitt samvete, så efter Magdas uppvärmning skulle det kul att få en fortsättning som hade alla förutsättningar att bli kalas. Med Plastikman är det frågan om mer abstrakta ljudbyggen där det minimalistiska växer fram till en beat som trögar sig fram mot eufori. Det är svårflörtat och i viss mån lite eniverande men extremt bindande. Vi blev fastnaglade vid spelningen och med ett intressant ljusspel blev det som hypnos. Inte lika bra som Magda men riktigt bra och klart annorlunda mot hans spelning föregående år. Genomtänkt och klart sevärt. Calle Dernulf sa till mig att man vet ju vad man får och att det är riktigt bra även om han inte är så spännande längre och jag kan inte säga det bättre själv. En legend och en bra spelning som fascinerade.

Efter Plastikman såg jag lite av varje. Gick ganska omgående till SonarClub för att få se John Talabot som var helt ok men inte mer. Inte riktigt min kopp te för kvällen och vi lämnade därför relativt snart. På SonarLab presenterade BBC Radio 1s Mary Ann Hobbs förutom sig själv, artister med bra beats och rötter i hiphop, breakbeat, dubstep och garage. Ganska skönt upplägg och en klar favorit bland mina Fabric-vänner. Vi såg där en riktigt bra Roska som klart borde komma till Stockholm och spela. Med en mix av house, dubstep och afrikanska rytmer lockade den sköna britten många till dans och jag hoppas på ett snart återseende. Ett namn för framtiden tror jag. Ett band som följde sen var ett band jag kunde ha hoppat över och det var The Sugarhill Gang som utan tvekan passerat sitt bäst-före-datum. En miss i bokningskarusellen och fruktansvärt patetiskt. Inte någon bra spelning och mest pinsamt att höra 80-talsikoner schabbla bort sig trots Rapper´s Delight i portföljen.

04.00 tändes strålkastarna i SónarClubs hangar och det var dags för kvällens stora party där välbekanta hits averkades sida vid sida med mer smal musik. Allt var upphettat till kokpunkten och dansgolvet fylldes fort. Belgiska 2ManyDJs drog igång och nu startade festen på allvar. Att få bränna av populärhits från Daft Punk, Joy Division, Röyksopp och AC/DC sida vid sida med mer okänt material utan att folk lämnar spelningen gör duon klart unik. Helt klart en höjdpunkt och en av festivalens bästa spelningar. Missade Booka Shade och var knappast besviken över det, då det var sanslöst kul på 2 Many DJs.

Bröderna David och Stephen Dewael som även har bandet Soulwax tar dansmusiken ett steg mot mer populära tongångar och det utan att förlora känslan. 2 Many DJs är medryckande och kul. Det var knökfullt, ett enormt drag och inte en arg min på SónarClub. Mitt på dansgolvet träffade jag ett antal belgiska tjejer och killar som också uppskattade musiken. De hade fått gästlista av killarna då de var bekanta sen tidigare i Belgien och blev mina nya vänner för kvällen. Däribland Jan som var charmerande. Undrar just vad de andra hette. Hur som helst dansade vi oss varma, hade hur trevligt som helst till den avslutande låten och jag undrade hur detta skulle kunna toppas. Och detta redan efter fredagsnatten. Sónar visade sin ljusa sida.

Klockan var nu 05.30 var det dags för nästa akt på alla scenerna och det var frågan om closing sets för natten. Jag och mina nyvunna belgiska vänner kollade på Claude Von Stroke med hans ghettotech och house men tyckte sådär och gick vidare till Cora Novoa. En 24-årig talang från Galicien i Spanien men som bor i Berlin och skapar techno i gränslandet mot trance. Drömskt och intressant och som lockade till dans. Övriga ville dock ha lite mer electro till house och det hela slutade istället på utescenen med Carte Blanche.

Även i år fick alltså Ed Banger Records en hel del betungande namn på line up-listan. Brittiska Henry Smithson gör elektronisk musik under namnet Riton vilket är slang för Henry på franska. Han har sedan 2001 skapat musik och har sakta men säkert gjort sig till ett namn att räkna med. Mehdi Favéris-Essadi är en fransk producent med tunisiska rötter som gör hiphop och electro. Som DJ Mehdi har han vuxit sig fram i musikhavet och etablerat sig rejält. Båda är de kopplade till den eminenta labeln Ed Banger Records och var för sig är de riktigt bra namn som förenades under namnet Carte Blanche. Med fyra skivspelare, en mixer och en TR-909 presenterade duon house med electrovibbar i gryningen. Vi dansade som besatta och det var fantastiskt kul att vara där. Oväntat bra och årets Crookers om man ska se till hur kul folk hade. En överraskning och jag var glad att vara där även om tröttheten började närma sig sextiden på morgonen.

Morgonljuset i dörrarna utifrån festivalen är magiskt när lokalen töms sju på morgonen och jag har sällan haft en så kul kväll. Inte var det slut än och karamellen finns fortfarande kvar då det var en magisk natt. En toppkväll utan press och med bara glädje där alla var nöjda. Sónar by Night kunde inte börjat bättre och än var det inte slut.

Sónar stängde igen men festen fortsatte på gatorna. Folk dansade och musiken tystnade inte. Visst var det okända namn men därmed inte dåligt och vi la oss i gräset och njöt av soluppgången. Fantastiskt trevligt var det och sällan har en cocktail smakat så gott med så bra avlutning och så underbart sällskap. Mina svenska vänner hade kastat in handuken så där låg jag och lyssnade på på mina belgiska vänner. Fina och vackera människor. De pratande flamländska och jag ovetande vad de pratade om även om jag då och då inflikade med lite engelska. Bisarrt men också befriande.

Det var lite märkligt med efterfest utanför festivalen och i Sverige skulle det definitivt inte fungerat. Särskilt inte sju åtta på morgonen. Hur som helst var det trevligt och inte ett argt ansikte så långt ögat gick. Alla umgicks och roade sig utan något krystat lagorgan styrde. Musiken fick vara mästaren över morgonen.

Inte långt hem var det när jag kom till Las Ramblas efter en lång natt med mycket dans, efterfest på morgontimmarna med ett gäng belgiskor och en galen resa med lokalbuss från festivalen. En av mina bästa kvällar någonsin, men nu var jag definitivt redo för några timmars sömn innan sista dagen och DJ Hell skulle ta vid i mitt liv.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: