Sónar 2010 – del 2

Fredagen

Vaknade upp efter den fantastiska torsdagen och starten på Sónar med en viss trötthet i kroppen. Insåg ganska omgående att det inte skulle bli bättre utan att det bara var att bita ihop och sova ut i Sverige vid hemkomsten. Fredagen skulle bjuda på mycket bra musik och det var bara ta tjuren vid hornen och köra fullt ut i musiknördsträsket. Blir som en galning vid festivaler och Sónar var inget undantag med en buffé med allt som kunde tänkas. Dessutom har Barcelona diverse dessertbord här och var i staden under festivalveckan med ytterligare godsaker om man inte är nöjd, men i min värld skapar det bara ångest för allt jag skulle missa. Fredagen såg löjligt bra ut i programmet och det var bara att ta något lugnande och putsa upp dansskorna igen. Särskilt då jag nästan var ledig ur jobbsynpunkt med endast en intervju bokad. Visserligen var det en viktig intervju med Georgia Taglietti den pressansvariga för hela festivalen. Var bokad redan 14.00 och jag hade knappt hunnit med en frukost på grund av vårt slarvande dagen innan men det hela gick mycket bra. Jag var klart nöjd och det är en intervju jag kommer delge er här framöver.

Tog efter jobbandet ett kort break och hann njuta av en rejäl kaffe innan det var dags för dagens första spelning klockan 15.15 med colombianska Lucrecia Dalt som jag träffade dagen innan. Hon skapar elektronisk indie med drag av pop som kryper sig på och inte lämnar en oberörd. Hon växlar med lätthet mellan engelska och spanska och det var en fröjd att vara på spelningen i SónarDôme. Vackert och intressant bytte hon mellan gitarren och basen och fick ihop det hela med hjälp av sin dator och Ipod Touch. Med direkta samplingar live och en ljudbild som växte fram tog hon in publiken i ett landskap som harmoniserade och rörde om. Too Much Light, Ceniza och Questions är redan starka låtar men live blev de ett med tältet. Bara tidsfråga innan någon i Sverige upptäcker henne och fler får chansen att se den fantastiska tjejen.

Efter Lucrecia Dalt tog jag en längre paus och gick ner till piren vid slutet av La Ramblas för att få lite havsluft, sol och vila. Kom tillbaka till området lagom till att få avslutande låtarna på något av det bästa under hela festivalen. Brittiska King Midas Sound är helt ok på skiva men live växte de till något helt underbart och jag stod fastlimmad i SónarHall. Helt begeistrad. Väldigt nöjd. På två år har duon Roger Robinson och Kevin Martin, som även ingår i experimentella dancehall projektet The Bug, fått ut en knippe fantastiska episka dubspår. Live fortsätter de på den inslagna vägen men de stegrade också mer mot breakbeat och drum ‘n’ bass så det tas upp ett antal nivåer. Källarlokalen skakar av deras sköna bass och jag är i trans i deras psykadeliska strobiska ljussättning. Tänk ett pårökt Massive Attack som får för sig att höja pulsen och dra in Goldie i det hela och vi närmar oss ljudbilden av King Midas Sound. Otippat men superbra och jag var grymt nöjd med att ha gått ner en våning för att få höra låtar som Suround Me och I Dub.

Londonkvintetten New Young Pony Club har gått framåt en del sedan jag såg bandet för första gången 2005Debaser Slussen. Fortfarande är det post-punk och new wave som gäller men det har blivit mindre direkt och något tråkigare. Lätt att det blir så i etableringen för mindre band. Hur som helst var Ice Cream och Get Lucky som vanligt riktigt bra live men också Chaos från nya albumet The Optimist känndes given live. Sångerskan Tahita Bulmer taggade publiken konserten igenom men jag saknade något för att det skulle lyfta fullt ut. Referenser som Siouxsie and The Banshees och LCD Soundsystem känns givna men bandet börja hitta sin egna form allt mer. Skulle för övrigt nog passat bättre i källarens mörker eller på Sónar Night än på dagpassets scen i SónarVillage. Lite synd tycker jag men en lagom spelning var det. Inte mer.

Brittiska Goldielocks fick förra året ställa in på grund av sjukdom så det var riktigt kul att äntligen få se den 25-åriga tjejen från Croydon söder om London ta sig an scenen i SónarDôme. Färdiginspelade beats och olika ljudkollage bygger upp spelningen som toppas med hennes röst. Hon är svår att kategorisera och vi fick lite av varje. Som en drink blandat med electro, grime, garage, lite pop snudd hip hop.  Sarah Louise Akwisombe som hon egentligen heter gör musik som andas Dizzee Rascal. Gillar att få höra Cold Sweat, Addict och Smash & Grab live men saknar lite tyngd i produktionen och framförandet. Helt ok men inte mer men jag tror vi kommer att få höra mer från henne i framtiden.

Sónar Day hade så långt bjudit på en trevlig dag och det började rundas av. En del gamla bekanta att socialisera med och ett par öl som släckte törsten gjorde att jag knappast längtade hem. Portugisiska Photonz, som är killarna Marco Rodrigues och Miguel Evaristo, skapar crunchy psychtechno som blev en perfekt fond till min tillvaro. Behagligt var vad det var. Vi stannade en stund och kollade inte supernoga men spontant tyckte jag det var riktigt bra och jag var nöjd. Samtidigt ville jag se lite av spanska post-punk och new wave-bandet Delorean som kanske är mest kända för den underbara EP:n Ayrton Senna som kom förra året. Mer dansant live och deras färska album Subiza får mig att vilja lyssna på Radio 4, !!! och LCD Soundsystem. Tempot är högt och Delorean ger en klart godkänd upplevelse. Ett band jag är övertygad om att vi kommer att få se mer.

Så var dagpasset för Sónar Day nummer två slut och bara hem för att ladda upp för en maffig kväll med 2ManyDJs, Magda, Plastikman och ett gäng till. Mer om det i nästa inlägg om Sónar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: