Ellen Alien – Dust 6/10

Dust är Ellen Alliens femte soloalbum och som är mer balanserat och återhållsamt. Mycket har hänt sedan BPitch Controls boss släppte sin debut Stadtkind 2001. Det är mer eftertanke och inte lika direkt som tidigare. Berlins technoprinsessa ger oss spår som kryper in under skinnet och skakar om men inte tillräckligt. Med en pusslande ljudbild som på Should We Go Home blir färden osäker och oväntad i ett landskap där DJ Hell är chaufför. Färden tar sig vidare på rakare popiga Sun The Rain som luktar Client fast med mer effektssökeri. Fastnar i electrotonade verken You och Flashy Flashy som får mig att tänka på Romina Cohn. Lyckan blir total och jag dansar spontant ut på vardagsrumsgolvet även om danspulsen först nås rejält med Ever. Albumet bjuder på nyfikna ljud och nyanser som drar en ständigt in i utrymmen som känns bekanta men ändå är nya. Det är ett spel som ger lyssnaren en resa i miljö där ljuden känns familjära och som något du hört förut. Det är melankolisk technopop och electro som andas urbanitet och betong. Med ljus och mörker väl blandat men med något missat när spår som Dream och Huibuh är med i leken. Jag saknar mer nyanser och ett tuffare tempo för ett högre betyg och jag lunkar vidare i samma såstempo som Dust.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: